MINA FINA


Ganska saftiga pengar, men så värda varenda krona. Har velat ha de sen jag såg dem för första gången, vilket var ett bra tag sen. När jag som nu fick ett så bra pris på dem, var det ju ingen tvekan om saken. Jag ser det som en grymt bra investering!

SKEPP O HOJ



TJA! Tar en liten paus i mitt pluggande här. Jag har prov i materialkunskap i morgon, så ska jag banne mig vara påläst! Annars då? Blev en sjukt lycklig ägare till ett par Dr Martenskängor idag, vilket jag har längtat efter i vad som känns som evigheter! Nu ska jag traska ut med Hugo (hunden) och sen får det bli plugg igen. HUGS

FINT FÖR ÖGAT



Hur fin är inte den här videon egentligen? Som vanligt är jag så töntigt förtjust i sånt här. Inte konstigt alls om man frågar mig, stylingen, miljön och musiken är ju som gjorda förvarann!

SÅ MYCKET NOSTALGI




GODMORGON



Var helt säker på att det var lördag igår, kanske inte så himla konstigt eftersom vi hade ledigt från skolan. Nu börjar det sakta men säkert gå upp för mig att det faktiskt är lördag idag igen, känns  helt okej!

HÄNGSELBYXOR



Är grymt sugen på ett par hängselbyxor! Hur fint? Jag gick och tummade lite på ett par idag, men de var lite för korta i benen så det fick va. Men de här, på bilden, är det rätt stor chans man snart hittar hemma i min redan överfulla garderob, om jag känner mig rätt!

IT'S BEEN A WHILE

 

Tänkte mest säga tack till all fin respons jag fick till det nedanstående inlägget, ni är så himla fina! Så kul att jag träffade folk på stan som berömde mig och sa att jag var så stark och allt. Jag kände att det var dags att lätta lite på hjärtat och få det ur mig.

De här fina bilderna tog min lillebror på mig idag. Jag har världens finaste bror! Han vet alltid vad han ska säga och inte säga och har alltid funnits här för mig. Om han inte redan förstått hur mycket han betyder för mig, så är det på tiden att han gör det. Tack för att du finns.

DIREKT FRÅN HJÄRTAT

Det är inte så himla konstigt egentligen att när något man levt med i så många år, plötsligt börjar försvinna. Det är då inte heller konstigt om man får panik när man inser att det är dags att slita sig loss. Att jag simmat sen 10 års ålder, vilket i för sig anses vara ganska sent, och att badhuset var mitt andra hem var ju inget som gjorde något enklare. Självklart fick jag både panik och ångest över att slita mig från något som betytt så mycket och varit en så enormt stor del av mitt liv. Mitt liv kretsade runt simningen.

Just simningen och mina känslor angående skadan och allt runt omkring är ett ämne som är ytterst känsligt för mig, och inget jag gärna pratar om, om jag inte får ta upp det själv när jag känner mig redo för det vill säga. Men det är så otroligt svårt att inte bli påmind om den här perioden i mitt liv, för hur mycket smärta jag än upplevde, så fick jag ändå så otroligt mycket mer lycka under de här åren.

Självklart kan jag ärligt erkänna att när jag väl hade bestämt mig för att sluta, och när jag fått smälta det, så kände jag inget annat än en otrolig lättnad. All ångest var som bortblåst, och jag fick helt plötsligt tid för mig själv och andra intressen. Mina högstadieår är ingen period jag ser tillbaka på och ler, utan är bara så otroligt glad att jag tagit mig ur det. Att kämpa med sitt psyke och samtidigt ha de prestationskraven på sig själv, det funkar ju inte särskilt länge. Det är helt sjukt att ingen på skolan förstod hur hårt jag slet. Det var vad som förväntades av mig, det var vad jag trodde att de andra tyckte om mig.

Jag kommer på mig själv med att fortfarande säga att jag är en simmare. Jag antar att jag alltid kommer se mig själv som en. Jag vill se mig själv som en. Självklart saknar jag simningen så mycket att det nästan gör ont i bland, det vore ju konstigt annars. Simningen och alla mästerskap har gjort mig till den jag är idag. Jag hade inte varit lika diciplinerad, självständig och framåt idag om det inte varit pga den. Under perioden när jag slutade var jag svag, riktigt svag. Idag är det något som gjort mig enormt stark och som jag ändå är tacksam över att jag klarade så mycket på egenhand. Men inte ens den starkaste är stark alla gånger, glöm aldrig det.



Året i ungdomslandslaget är utan tvekan det bästa jag någonsin vart med om. Att komma från en så liten klubb, där jag som ensam tjej tränade med några killar, och helt plötsligt ingå i ett landslag var en så märklig men underbar känsla. Jag skulle offra min vänstra arm för att få uppleva det igen!


NÖJD TJEJ

 
 


Jag har varit sjukt effektiv idag! Eller nja, för att var mig kanske. Har totalstädat mitt rum, vilket innebär dammsuga, damma, plocka upp allt som låg på golvet och plockat undan sommarkläder. Woho! I och med att jag alltid ska göra allting samtidigt så tar det, utan att överdriva, tre gånger så lång tid för mig att städa som det egentligen skulle kunna göra. Och det som gör mig nöjd är att jag även hunnit plugga en del! Har suttit och skrivit på ett inlämningsarbete som jag nästan är helt klar med, men tar resten i morgon tänkte jag. Nöjd tjej! Nu struntar vi i att bilderna blev prickiga och njuter istället av att det väntar en sovmorgon i morgon igen!

MY MOON MY MAN



Känner mig helt kluven idag. Jag har så mycket planer och drömmar i tankarna just nu, att jag nästan vill avstå från typ allt, bara för att det hela tiden är något som kommer ivägen. Nä, jag vet vad jag vill och att jag kommer komma dit, så är det bara. Frågan är just nu bara hur!

I MINA ÖRON






Ja, smaken är som baken, delad. Det här gillar i allafall jag! Nu drar jag iväg och tränar!


RSS 2.0